Upp och ner i Aneby
Ännu en tisdag var kommen och denna dag bar det av med buss mot Aneby, där vi skulle springa en kuperad och tuff backbana. En backbana som har långa traditioner i Eksjö OLGY då den har löpts sedan urminnes tider (eller åtminstone ett antal år tillbaka i tiden).
Backbanan är belägen i slutningen närmast SOK Anebys klubbstuga och för er som inte haft turen att varit där och sprungit själva, kan jag berätta att den består av snabblöpt skog, fina hyggen, lite brötiga partier och ett större antal stigar av varierande storlek. Ännu mer kortfattat kan man säga att det liknar kontinental terräng och är bland annat en relevant terränglåda inför tävlingar som JVM i Danmark nästa år. Dit många av oss har riktat in våra blickar.
Det är inte ovanligt att backbanan löps högintensivt, men då det dagen efter är PPPT rekommenderades det att istället köra passet i distansfart. Detta gjorde vi också och många valde att springa i större eller mindre grupper, samtidigt som vissa ville utmana sin egen orienteringsteknik ytterligare och valde att genomföra passet på egen hand.
När alla var tillbaka diskuterades som det brukar vägval, misstag och allt annat mellan himmel och jord. Som vanligt var vägvalet till sistakontrollen ett populärt samtalsämne och jag som skriver skulle vilja ta mig friheten att påstå att rakt på är snabbast! Något som inte alla håller med om.
Hej, hallå, hejdå
Oscar Johansson