Klockan var 07:04:32 när hjulen började rulla (motorn var redan varm sedan länge). Skutan styrdes mot Northeim, med ett par stopp på vägen och då framförallt ett träningsstopp på kartan Sautal.

Kartan där det för övrigt arrangerades tyska mästerskapen i medeldistans. Terräng var förhållandevis fin, väldigt tuff och bitvis brötig. Men nog om träningen. För vi åkte faktiskt mer buss. På kvällen anlände vi till boendet där det serverades en mastodontisk, varm och ostig macka. Därefter dusch och sänggång.

Nästa morgon ringde klockan. Den ringde högt. I skrivandets stund seglar vi genom ett tyskt grönskande landskap. Seglet är hissat och skutan styr mot Bertoldi Lavarone. På återseende. 2x(Albin) + Alva = X

Dag 3

Strax innan klockan 8 ringde klockan i de flesta rummen på Hotel Cimone då en italiensk delikatessfrukost (till stor del bestående av socker) väntade nere matsalen, vars dörrar öppnades vid 8.

Efter frukost förberedde vi oss för träning som på förmiddagen bestod av första delen av VM-långdistansen 2014. Banan var självklart tuff och utmanande, men vi kämpade på och genomförde en bra träning som vi tar med oss många bra erfarenheter ifrån.

Strax efter träning åt vi en underbar trerätters lunch, sen valde vissa att jobba på ”tanen” (sola), vissa att spela lite fotboll och vissa att bara ta det lugnt för att återhämta sig inför nästa pass.

14:30 gav vi oss iväg till eftermiddagspasset som var en medeldistans där vi sprang över öppna alpängar och skyttegravar kvar efter första världskriget.

Väl åter på hotellet hann vissa införskaffa kvällens sötsaker medan andra hade mindre roligt med att ”putsa” på bussen innan det snart var dags för middag bestående av ytterligare en god trerätters.

Efter det samlades vi för att diskutera, analysera och lära av varandra efter dagens träningar. Sista tiden innan läggdags spenderas nu som man vill innan det är dags att lägga sig för att ladda inför kommande dagar på lägret.

Dag 4

Dagen började med att som vanligt äta frukost, en onyttig sådan, som bestod av mestadels crossianter och nutella.

Sedan begav vi oss mot det första träningspasset i Millegrobbe-Luserna. I grupper om 1,2, 3 eller fler gav vi oss ut mot de oändliga vidderna. Efter ca 5 minuter pumpade mjöksyran och alla gladde sig åt att de hade minst 80 minuter kvar i den glödheta solen. Gradheten av seriositet varierade, vissa lekte i ett fort, vissa hade photoshoot och vissa stannade inte ens vid kontrollerna. Treantjejerna tävlade om vem som kunde få mest bränna, det gick så lång så att vissa sprang i princip nakna. (Vill ni ha bildbevis så fråga Filip). Efter att alla kommit i mål, druckit saft, ätit frukt och bytt om så begav vi oss med hjälp av buss tillbaka till hotellet. Där väntade en efterlängtad trerätters lunch, dagen till ära valde vi att stanna till efterrätten, gott! Dock så fick de laktosintoleranta en oskalad banan på ett fat medans andra inte fick något alls, ogott! Efter detta var det fri lek, kul! Vissa valde att åka på Svennes sightseeingtour, kul! Ytterligare en gång hetsade treantjejerna om brännan. (Bildbevis: Axel)

Dax för träning igen! Denna gång var det en kurvbild som utgick från hotellet. Solen gassade och vi var taggade till tusen på att återigen få vägga sönder i värmen, kul! Terrängen av kuperad, lövig och fotvrickningsbar (Fotvrickning vs Gustav 1-0).

Hungriga som vargar och brända som Oscars ägg begav sig ett tappert gäng till affären i den ”närliggande” byn. Vad de inte visste innan var att Svenne var Sveriges största mytoman… Hans ”10min-promenad” visade sig vara 30 minuter… åt ett håll!!!!!!!, okul. Möra som få satte vi oss vid matsalsbordet för att återigen äta en trerätters middag. Idag serverades bl. a en krämig ostpasta och blodig biff. Som tur var fick alla efterrätt. Efter det väntade en efterlängtad kartgenomgång och denna hemsideskrivning. Men natten är ung så vi får se vad som händer här näst……….

Skrivet av Axel, hetsat av Amelia och coachat av Erika.

Dag 5

Idag var dagen alla väntat på, vi skulle äntligen få utmana världseliten i orientering. På programmet stod VM-medel från 2014, då vann Olav och Annika. Men vilka skulle bli nya mästare i de italienska bergen?!

Väl framme började vi ta oss upp för de anrika backarna, skyttegravar och gruvschakt varvades med rollspel av liveJocke och Simon L. Killarna hade en bana på 5.9 tuffa km, medans tjejerna stod inför 5.0 utmanade km. Inledningen präglades av svår sluttningsorientering, skrålöpning och kompassriktningen var avgörande. Tjejernas fält samlades ihop vid 6e kontrollen som var en mycket svår sträcka med mycket detaljer och tätare skog. Killarna hade det tufft på sin 5e sträcka, en lång sträcka där det var lätt att göra parallellfel. Innan varvningen passerades en rejäl höjd där många mustiga ben tog slut. Efter varvningen väntade en något mer fysisk avslutning, där det gällde att hålla huvudet kallt. Slutligen stod Erika, Isa, Kerstin, Sophia, Emil A, Henrik, Oliwer och Emil B med en glass i handen då de alla gick under den magiska gränsen 50 minuter.

Lunch åts i Asiago, där vi febrilt letade efter öppna restauranger mitt under siestan. Efter att Svenne fintade bort 99erna fick han en hel restaurang för sig själv medans vi andra trängdes på stans enda öppna pizzeria. Vi samlades sedan vid ett minnesmonument för de soldater som dog under första världskriget runt Asiago. Monumentet liknade Triumfbågen, och vi tog oss alla en funderare över den historia som utspelat sig i det område vi befinner oss i.

Efter en tuff förmiddag stod många slitna ben på startlinjen. En kontrollplock i något snällare terräng erbjöds. Många såg passet som ett återhämtningspass och fokuserade på de tekniska momenten snarare än farten.

Åter vid hotellet väntade en klassisk middag för att sedan packa bussen då vi beger oss mot Österrike imorgon. Fokus nu ligger på att återhämta sig efter 7 bra pass och 6 till som väntar.

/Ikhpgänget (Isa, Emil B, Ebba E)