Dagen vi alla väntat på var äntligen här, vi skulle äta lunch på ett vackert slott med fin utsikt. Förutom den vanliga frukosten bjöds det även på ägg och bullar gjorda av gårdagens efterrätt som ingen tyckte om.

Svenne parkerade med bravur bussen längs en grusväg. Vi blev snabbt uppmötta av en bil som eftersökte någon tysktalande person. Amanda FW briljerade med sina tyskakunskaper och kunde meddela till oss andra idiomatiskt ofrälsta att de saknade en hund. Hunden var tydligen en ettårig valp, minst 1,5 meter i mankhöjd, dock inte farlig. Hunden hette Berry, och det var många som tog sig tid att speja efter honom i skogen, dock utan framgång.

Förutom att leta efter Berry var jakten på vägval minst lika viktig. Detta visades då de tappra hjältarna, vars banlängd var 7 kilometer, tillslut sprang hela 12 kilometer. Efter målgång och en stunds nyföddkalvskådning (den hade navelsträngen kvar!!!), skyndade vi oss in i bussen för att hinna med den fina middagen på det magnifika slottet. Förväntningarna var nästan lika höga som backen upp. Trotts att Svenne hade påmint oss om klädseln, var vi nog alla lite sunkiga när vi gick in på restaurangen. Maten var dock allt annat än sunkig, och efter en mustig tomatsoppa blev vi serverade varje orienterares dröm, spaghetti och köttfärssås. Måltiden var snabbt över och det kvarstod en timmes fri lek i slottets omgivning. Leken omfattade allt från att käka glass, till att utforska grottor och kasta pinnar nedför stup.

När lekstunden var till ända satte vi oss alla fastspända i bussen igen och det bar av mot ett av Tjeckiens tuffaste och svåraste områden. Under gårdagens föreläsning hade vi fått råd att tänka lite som sprint bland branterna, då de var skyhöga och opasserbara. Om man inte ville följa detta var föreläsarens andra tips att plocka kram sina gamla friidrottskunskaper, och helt enkelt hoppa från brant till brant, något som också krävde ganska mycket mod. Banan blev till ett äventyr och trots de korta banlängderna var snittiderna en bra bit över timmen.

Vid denna tidpunkt var dagen nästan slut och det återstod ett stopp på LIDL. Likt förra gången stormade vi hela butiken och även denna gång var priserna helt gaaaaaalet låga. Tänket på vad man skulle handla var lite olika; en del bunkrade för kvällen, andra för hemresan, och en del för hela livet.
Nu väntar en sista natt på de bastanta kuddarna innan vi påbörjar vår sista dag i Tjeckien.

Tack o hej! /Swag, Vilmsencool och Tranan (den lilla)