Söndag 15/3.

Vi vaknade på våra 1x1 meters kuddar i våra lyxiga hotell-sviter klockan 07.15. Den mysiga mattanten hade ställt fram bröd med florsocker och jordgubbspaj-müsli. Det var smarrigt. Buzzen rullade en timme senare mot Supí Hora på en smal traktor-stig i det böljande landskapet. Hundrameters branter omringade oss på vägen dit. Kilometertiden idag ryktades om att vara 9-10 för Men Super-elite. Efter en brant nedgång till starten gav vi oss iväg på en kort bana som tog lååång tid. Rätt vägval var livsviktigt för den som ville klara av banan med livet i behåll. När alla äntligen kommit imål rullade buzzen tillbaka på traktorstigen. Den tjocka tanten hade lagat ärtsoppa som inte att var att rekommendera (don’t do this at home). Som tur var fanns det risotto som var över förväntan.

Eftermiddagspasset var en annan typ av terräng. Det var stenigt o kul. Nejdå Linda, det var grönt och kul. Som tur var så var det också lite flackare och man fick chansen att springa med en kompis och öva på att bomma. Alla var glada och nöjda efteråt. Efter passet drog buzzen till LIDL, där vi upptäckte hur förbannat jävla skit billigt det var i de tjeckiska matbutikerna. Till exempel kunde man köpa en chipspåse för 3 svenska kronor. LIDL hade nog aldrig haft så många nöjda kunder. Väl hemma hade den mastodonta tanten dukat upp ännu en mastodont måltid som vi mastodont fick smaska i oss innan det väntade vägvalssnack 2 och 2.

Nu ber vi för bättre väder imorgon, hoppas vädrets makter är med oss så vi kan få lite färg på tonårs flinten. Tack o hej, leverpastej!

Razzrazz, dansk-danskan och storbävern.