Onsdagskvällen den 29:e januari, drog sig ettor, tvåor och NIU-treor till tennishallen för att lära känna varandra bättre. Stämningen inför var lite spänd då alla förstod att det fanns en risk att de skulle få vara i samma lag som någon de inte pratat med så mycket.

Amanda och Tilda tog tag i det hela på ett exceptionellt vis och inramningen var fantastisk. Efter att ha blivit indelade i lag fick vi i uppgift att presentera laget på ett så kreativt sätt som möjligt. Den segern tog lag 7 hem med sin extremt avancerade och innovativa uppvisning. De var helt klart de värdiga vinnarna av den första deltävlingen. Nu var tävlingen igång på riktigt och om lagen inte var tajta än skulle det definitivt bli det. Tävling nr 2 var ”Mattvändarn”. Den gick ut på att alla fem som ingick i laget skulle vända på en matta samtidigt som de stod på den. Det är oklart om det överhuvudtaget var något lag som klarade denna kluriga övning. Efter en stunds diskussion och ett antal protester senare konstaterades lag Fröidh som segrare. Eftersom representanterna för lag Fröidh var så glada spreds också glädjen till oss andra. Inga sura miner här inte! Det var en fröjd för ögat…

Följa Finn hette tävlingen som stod på tur. Här skulle en person leda en lagkamrat genom en hinderbana. Tvisten: lagkamraten hade ögonbindel!! Här handlade det om tillit och förtroende för sin näste. Med tydliga kommandon och kvicka rörelser lyckades ett för skribenten okänt lag kamma hem segern, en sak som är säker är att lag 7 blev sist, men lika glada var de för det.

Nu var det dags att bilda en skulptur av lagmedlemmarna. Lagen fick två minuter på sig och resultatet blev måttligt bra, men jämt. Juryn bestämde sig efter många om och men för ett lag som gjorde det mycket bra.

Snurrgubben var nästa deltävling, en slags stafett. Lagmedlemmarna var tvungna att ta på sig en del kläder, en hjälm och sedan snurra tio varv runt en rockring. Det var oklart om man efter detta också skulle ta sig igenom rockringen, vissa valde i alla fall att göra det. Man växlade därefter till nästa lagkamrat som fick göra samma sak och så fortsatte det. Olle i lag Fröidh hade en stor chans på segern, men eftersom han redan vunnit en tävling valde han att ”glömma” rockringen som skulle med i mål. Det blev istället en rörig målgång och skribenten hann inte avgöra vem som var den rättmätige vinnaren.

Det blev dags för final i form av ”Ninjan”. Finalen bestod dock av kvalomgångar med en tävlande från varje lag som genom sina ninja-skills skulle slå motståndarna på handen och därmed få ut dem. Den ultimata finalen vanns av Linkan efter att ha besegrat och förnedrat sin klubbkamrat, alltså mig. Grattis!

Som sagt var inte RIG-treorna med, men de verkar ju ha det utomordentligt trevligt i Frankrike i alla fall.

Slutligen vill jag ursäkta för dålig koll på resultat samtidigt som jag vill poängtera att i utmaningen att finna ny vänskap och samhörighet var alla vinnare.

Heino Ollin med viss assistans av Joakim Andén